Känslan.
Idag kom den där irriterande känslan tillbaka igen, den där rösten som säger till mig att jag aldrig kommer passa in, att jag aldrig kommer kunna vara med någon, förutom dom vänner jag har nu. Varför måste jag alltid tänka så och bli gråtfärdig? Jag vill inte att allting ska bli som förut, jag vill inte må som jag gjorde då. Jag mår ju bra nu, varför ska mitt huvud förstöra för mig? Jag vill inte ens tänka på mitt liv förut, om man ens kan kalla det ett liv. När jag har fått det så bra som jag har det nu så förstår jag inte alls hur jag orkade med livet förut.
Och jag hoppas, inshaAllah, Ya'rab att jag aldrig hamnar i det där igen. Alla människor har sina prövningar, men det gör oss starkare, så på ett sätt är jag glad att jag klarade mig igenom det. Och jag ska klara mig igenom den där rösten som viskar i mitt öra. InshaAllah.
Det känns som att jag inte alls har någon kontroll över mitt liv längre. Som att allting bara försvinner ifrån mig och det enda jag kan göra är att stå och titta på. Det känns som att jag inte har något värde i era ögon, och det gör faktiskt ont. Jag har alltid älskat er, alltid behandlat er bra, varför är ni såhär? Jag orkar inte med det här.
Behövde bara skriva av mig lite grann.
Och jag hoppas, inshaAllah, Ya'rab att jag aldrig hamnar i det där igen. Alla människor har sina prövningar, men det gör oss starkare, så på ett sätt är jag glad att jag klarade mig igenom det. Och jag ska klara mig igenom den där rösten som viskar i mitt öra. InshaAllah.
Det känns som att jag inte alls har någon kontroll över mitt liv längre. Som att allting bara försvinner ifrån mig och det enda jag kan göra är att stå och titta på. Det känns som att jag inte har något värde i era ögon, och det gör faktiskt ont. Jag har alltid älskat er, alltid behandlat er bra, varför är ni såhär? Jag orkar inte med det här.
Behövde bara skriva av mig lite grann.
Kommentarer
Nadja skrev:
Ameeen yaaa raabb!!
Trackback
