knasigasara

Många gånger har jag blivit tillfrågad, som muslim, om jag inte är förtryckt som använder slöja m.m. Varje gång svarar jag självklart samma sak, jag är inte förtryckt som bär slöja. Och många frågar ofta väldigt mycket om det som står i Koranen angående kvinnor, och det är egentligen ingenting förtryckande om kvinnan som det står i Koranen. Och väldigt ofta har jag varit ganska så intresserad om vad det står i Bibeln om kvinnan, vad följer judarna och dom kristna egentligen?
Här fick jag väl mitt svar.


Aja, här ska ni få läsa i alla fall =)
(det kan ha blivit lite långt, ber om ursäkt för det :P vill påpeka att det inte är jag som har skrivit det här, hittade det på en hemsida :P) )

Förord till boken (en del av förorden.):

Jag skulle i denna introduktion vilja understryka att mitt mål med denna studie inte har varit att smutskasta judendomen och kristendomen. Som muslimer tror vi att båda har ett gudomligt ursprung. Ingen kan vara muslim utan att tro på att Moses och Jesus var stora och betydande profeter från Gud. Mitt mål är endast att rättfärdiga islam och hedra det sista sanna Budskapet från Gud till mänskligheten, det som så länge förbisetts av Väst. Jag vill också understryka att jag endast koncentrerade mig på doktriner, trossatser. Således har jag alltså endast brytt mig om att studera kvinnans ställning i de tre religionerna så som den omtalas i deras originalkällor, och inte så som den praktiseras idag av deras miljontals följeslagare världen över. Därför kommer de flesta citerade bevis från Koranen, profeten Mohammeds uttalanden, Bibeln, Talmud och även från några av de mest inflytelserika kyrkofäderna vilkas synsätt mycket starkt medverkat till att definiera och forma kristendomen. Att försöka förstå en religion utifrån en liten grupp utövares attityder och handlingar är missvisande och därav kommer detta intresse för källorna. Många blandar ihop kultur med religion, andra vet inte vad deras religiösa skrifter säger, och vissa bryr sig inte ens om det.


Den bibliska bilden av Eva som fresterska har resulterat i en extremt negativ effekt på kvinnor genom hela den judisk-kristna traditionen. Alla kvinnor ansågs ha ärvt både skuld och elak list från sin moder, den bibliska Eva och därför sågs dem som både opålitliga, moralisktunderlägsna och illvilliga. Menstruation, graviditet och barnafödsel ansågs vara ett rättvist straff för den eviga skuld som låg på det kvinnliga könet. För att verkligen förstå vilken negativ inverkan den bibliska Eva hade på sina kvinnliga ättlingar måste vi ta en titt på vad några av de genom tiderna mest inflytesrika judarna och kristna har skrivit. Låt oss börja med det Gamla Testamentet och titta på utdrag från vad som kallas för Predikaren eller "Visdomslitteraturen" i vilken vi finner följande:
" då fann jag något som var bittrare än döden: kvinnan, hon som själv är ett nät, och har ett hjärta somär en snara, och armar som är bojor. Den som behagar Gud kan undkomma henne, men syndaren blir hennes fånge. Se, detta fann jag, säger Predikaren, idet jag lade det ena till det andra för att komma till huvudsumman. Något ges, som min själ alltid sökt, men som jag inte har funnit; völ har jag funnit en man bland tusen, men en kvinna har jag inte funnit hela hopen." (Predikaren 7: 27-29)
I en annan del av den hebreiska litteraturen, som återfinns i den katolska bibeln, kan vi läsa:
"Ingen ondska kommer ens i närheten av kvinnans ondska...Synden hade sin början hos en kvinna och tack vare henne måste vi alla dö." (Ecclesiasticus 25:19, 24)


Judiska rabbiner gjorde en lista över nio förbannelser som kvinnan ådragit sig som en följd av Syndafallet:
"Till kvinnan gav Han nio förbannelser och döden: bördan av att blöda vid menstruation samt vid förlorandet av oskulden; bördan av graviditet; bördan av barnafödsel; bördan av att ta hand om barnen; hennes huvud är täckt som en sörjandes; hon tar hål i öronen som en som för alltid kommer att vara slav, eller som en slavflicka som tjänar sin husbonde; hon kan inte betros som vittne; och efter allt detta - döden." (2)


Ännu i våra dagar läser ortodoxa judiska män i sina dagliga morgonböner ”Välsignad vare Gud, universums Konung, för att Du inte gjort mig till kvinna”. Kvinnorna å andra sidan, tackar Gud varje morgon för att Han gjort dem ”enligt Sin vilja”. (3) En annan bön som återfinns i många judiska bönböcker lyder; ”Ära åt Gud som inte skapat mig till hedning. Ära åt Gud som inte skapat mig till kvinna. Ära åt Gud som inte skapat mig dum.” (4)


Den bibliska Eva har spelat en mycket mer betydande roll inom kristendomen än i judendomen. Hennes synd har blivit en central punkt i hela den kristna tron eftersom skälet till Jesus Kristus uppdrag på jorden enligt kristendomen härrör från Evas olydnad mot Gud. Hon hade syndat och sedan fått Adam att följa hennes exempel. Därför drev Gud ut dem bägge ur Himlen ner till Jorden som var förbannad pga. dem. De förde vidare sin synd, som inte förlåtits av Gud, till alla sina efterkommande, och därför föds alla människor med synd. För att rena alla människor ifrån deras ”medfödda synd” var Gud tvungen att offra Jesus, som anses vara Guds son, på korset. Detta gör Eva ansvarig för sitt eget misstag, sin mans synd, hela mänsklighetens medfödda synd och Guds sons död. Med andra ord fick en enda kvinna med sitt handlande hela mänskligheten på fall. (5) Hur är fallet med hennes döttrar? De är syndare som hon och bör behandlas därefter. Lyssna till Paulus stränga ton i Nya Testamentet:
”Kvinnan skall ta emot undervisning i stillhet och alltid underordna sig. Att själv undervisa tillåter jag henne inte och inte heller att bestämma över mannen, utan hon skall hålla sig tyst och stilla. Ty Adam skapades först och sedan Eva. Och det var inte Adam som lockades utan kvinnan som lät sig lockas och förleddes till överträdelse."(Första Timotheosbrevet 2:11-14)
St. Tertulian var ännu mer rättfram än Paulus när han talade till sina ”mest älskade systrar” i tron. Han sa: (6)
”Är ni medvetna om att ni var och en är en Eva? Guds dom över ert kön är fortfarande giltig: skulden likaså: ni är Djävulens inkörsport: ni är dem som bröt förseglingen kring det förbjudna trädet: ni är de första att överge den gudomliga lagen: ni är den som övertygade den som Djävulen inte kunde rå på: ni är dem som så lätt förstörde Guds avbild, människan. Pga. er var t.o.m. Guds son tvungen att dö.”


St. Augustine var trogen sina föregångares arv. Han skrev i ett brev till en vän:
”Vad spelar det för roll om det återfinns i en hustru eller mor, det är ändå Eva, fresterskan, som vi måste akta oss för i varje kvinna… Jag kan inte se vad användning mannen kan ha av kvinnan, förutom av att bära barn till världen.”
Århundraden senare ansåg St. Thomas Aquintas fortfarande att kvinnan var defekt:
”När det gäller den individuella naturen är kvinnan defekt och vanskapt, för den aktiva kraften i den manliga säden strävar efter att producera en perfekt avbild av det manliga könet, medan produktionen av en kvinna har sin grund i en defekt i den aktiva kraften eller i någon materiell obenägenhet, eller t o m i influenser utifrån.”
Den berömde reformatorn Martin Luther kunde inte se något förtjänstfullt hos kvinna förutom att föda så många barn som möjligt till världen, utan hänsyn till eventuella bieffekter:
”Om de blir trötta, eller t o m dör spelar ingen roll. Låt dem dö i barnsäng, det är därför de finns.”
Om och om igen förtalas och svärtas kvinnan ner tack vare bilden av Eva som fresterska i Första Mosebok. För att sammanfatta kan man säga att den judisk-kristna föreställningen om kvinnor har förgiftats av tron på Evas och hennes kvinnliga ättlingars syndfulla natur.

Om vi nu vänder vår uppmärksamhet mot Koranen och vad den har att säga om kvinnor, så inser vi snart att den islamska synen på kvinnor skiljer sig radikalt från den judisk-kristna. Jag låter Koranen tala för sig själv:
”För de män och de kvinnor som har underkastat sig Guds vilja, de troende männen och de troende kvinnorna, de män och de kvinnor som visar sann fromhet, de män och de kvinnor som älskar sanningen, de män och de kvinnor som tåligt uthärdar motgång, de män och de kvinnor som visar ödmjukhet, de män och de kvinnor som ger åt de fattiga, de män och de kvinnor som fastar, de män och de kvinnor som lägger band på sin sinnlighet, de män och de kvinnor som alltid har Gud i tankarna – (för dem alla) har Gud i beredskap förlåtelse för deras synder och en rik belöning.”
(Koranen 33:35)
”Men de troende, männen såväl som kvinnorna, är varandras (sanna) vänner och fasta stöd; de anbefaller det som är rätt och förbjude det som är orätt och förrättar bönen och betalar allmoseskatten och de lyder Gud och Hans Sändebud. Dem skall Gud visa barmhärtighet. Gud är allsmäktig, vis.”
(Koranen 9:71)

”Och Gud svarade dem: ’Jag skall inte låta någon av er som arbetar och strävar, vare sig man eller kvinna, se sin strävan gå förlorad – ni är (alla) av samma rot (och skall lönas på samma sätt).’”
(Koranen 3:195)
”Den som har begått en dålig handling skall få det straff som motsvarar denna handling, men den som gör det goda och det rätta, man eller kvinna, och som är troende skall stiga in i paradiset och skall där få njuta (Guds) gåvor i överflöd.”
(Koranen 40:40)
”Den man eller kvinna som gör gott och lever rättskaffens och som har tron skall Vi skänka ett gott liv och Vi skall bestämma deras (slutliga) belöning efter deras bästa handlingar.”
(Koranen 16:97)

Det är tydligt att den koraniska synen på kvinnor inte är annorlunda än den på män. De är båda Guds skapelser vilkas yttersta mål på jorden är att dyrka sin Herre, göra goda gärningar och undvika det onda, och de kommer båda att dömas därefter. Koranen nämner aldrig att kvinnan är Djävulens ingångsport eller att hon skulle vara en bedragerska till naturen. Koranen nämner aldrig heller att människan är Guds avbild; alla män och alla kvinnor är endast Hans skapelser. Enligt Koranen är inte kvinnans roll på jorden endast avsedd för att föda barn. Hon krävs på lika många goda gärningar som någon man. Koranen säger inte att det aldrig existerat några hederliga kvinnor. Tvärtom så säger Koranen till alla troende, kvinnor likaväl som män, att följa idealiska kvinnors exempel, såsom Jungfru Maria och Faraos fru:
”Och som ett (efterföljansvärt) exempel för de troende har Gud framhållit Faraos hustru, som bad: ’Herre! Bygg en boning åt mig i paradiset i Din närhet och skydda mig mot Farao och allt (det onda) han har gjort och skydda mig mot alla dem som ständigt begår orätt!’ Ännu ett exempel har de i Maria, Imrans dotter; Hon bevarade sin oskuld och vi andades in i (hennes kropp) något av Vår ande. Hon trodde på sin Herres ord och på hans uppenbarelser och hon var en av dem som ödmjukt böjer sig under Hans vilja.”
(Koranen 66:11-13