En dikt

Här är en dikt jag skrev nyss:

Ibland känns det
som att jag är ensam på planeten jorden.
Att alla människor runt mig
bara är skuggor som måste finnas där.
Eller så är det jag som är en skugga
som måste finnas där för att mänskligheten ska bli komplett?
Jag vet inte vilket, men någon av dom är det i alla fall.

Jag känner mig alldeles ensam,
vet inte riktigt hur jag ska beskriva det.
Det känns som att jag är i ett stort hål
nere i jorden utan att veta om det.
Och hålet, det hånar mig.
Precis som mänskligheten.


Skriver kanske senare, annars hörs vi imorgon!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0